Varför firar vi Lucia? Legenden om det italienska skyddshelgonet Sankta Lucia är en hemsk historia, som egentligen bara har namnet gemensamt med vår luciased. Enligt legenden var Lucia en kristen kvinna som på 200-talet levde på Sicilien. Lucia ville inte gifta sig och hon stack ut sina ögon eftersom hon tänkte att det var hennes vackra ögon som fått fästmannen att intressera sig för henne. Hon dog martyrdöden för sin kristna tro och hon är de blindas skyddshelgon. Om vår Lucia, vem hon var och varifrån hon egentligen kommer, finns många myter. Lucia firas den 13 december.

Den längsta natten Natten mellan den 12 och 13 december upplevde man traditionellt som den längsta och det hör ihop med den tidigare julianska kalendern. Den långa mörka natten var full av all slags troll och annan ondska som till exempel Lucifer (djävulen). Härifrån var inte steget långt till Lucia. Det var också denna natt som julfastan började och därför åt man så mycket man kunde just före fastan. Man festade och söp. Dagens moderna Lucia med ljus i håret kommer troligen från en tysk tradition, där en flicka utklädd till Jesusbarnet kom med presenter och bullar till barnen. Hon var klädd i vitt, och i håret brann ljus, som en gloria, och bullarna hon bjöd på kallades för djävulskatter.

Traditionen att Lucia bjuder på något gott bygger på Lucialegenderna, som berättar att Lucia gick ut med mat till hungrande och hjälpte nödlidande. Ljusen i Lucias krona är ett löfte om att ett större ljus snart skall tändas i vintermörkret, julens ljus. År 1928 skapade Stockholms Dagblad det offentliga Luciatåget , en helt ny tradition. Från Sverige spred sig Luciafirandet till Finland. Den första Lucian i Finland var föreningen Brages Lucia Anita Brander år 1936 i Vasa.

<< Gå tillbaka